Intresset för hundar har alltid funnits för både Fredde och mig. Han har tidigare haft blandraser, schäfer och ridgebacks och jag är uppväxt med riesenschnauzer. Senare har jag även haft schäfer, norsk buhund och tax. Som tonåring fick jag min första egna riesentik som jag döpte till Jazz. Hon köptes hos Irené Boklund, Kennel Bokis. Redan då upptäckte jag att en hund sällan glömmer sin uppfödare...

När jag och Jazz tränade på brukshundsklubben gick det oftast ganska bra, ända tills Irené kom. Då hade plötsligt Jazz inte ögon för någon annan än henne. Något som ibland sved ganska bra i mitt unga hjärta. Nu sådär 20 år efteråt och med egna valpköpare och uppfödningar som regerar precis på samma sätt kommer jag ihåg hur det var där på brukshundsklubben för så många år sedan. Men nu kan jag ju ändå inte låta bli att mysa när mina små "bebisar" blir lika glada att se mig som jag blir över att se dom.

Att ha den förmånen att få föda upp hundar och vara med ända från början är för oss något helt underbart. Glädjen man känner när de små föds och tiken ligger nöjd och stolt över sina små är något alldeles särskilt. Sen kommer en tid som påminner om att vara småbarnsförälder. Man vaknar väldigt lätt på nätterna den första tiden, minsta pip kontrolleras för att vara säker på att allt står rätt till. Efter några veckor infinner sig lugnet och tiken sköter det mesta. Vid 3 veckor börjar dom äta "riktig" mat, vid 4 veckor är dom så bedårande att man kunde äta upp dom. Vid 6 veckor är dom riktiga monster som härjar vilt och har helt egna uppfattningar om när det är dags att äta. Mitt i natten väcks man av ilskna tjut ifrån valprummet, och då är det inte utan att man ibland längtar efter den dagen de åker till sina nya hem. Sen när de väl lämnar oss vid 8 veckor blir det så tyst i huset att man nästan börjar undra om man drömt alltihop. Men de valpar som föds här i huset vill vi hemskt gärna få ha fortsatt kontakt med. Vi vill hellre att valpköparna ringer fem gånger för mycket än en gång för lite, och de är alltid välkomna hit. Vi anordnar även valpträffar där alla valpköpare får chans att träffas och "Explicit familjen" är hittills ett härligt gäng. 

Vad var det då som lockade mig till rasen flatcoated retriever ifrån början? I mina ögon har en flat allt det jag vill ha i en hund. Den är vänlig och lätt att ha med i familjen och i det dagliga livet. Den är aktiv och en rolig kompis både på promenaden och då man tränar. Den är flexibel, lättlärd och man har möjlighet att prova allt vad hundsporten har att erbjuda. En flat har nästan inga begränsningar. Och sist men inte minst är den fantastiskt kraftfull och vacker.

Våra hundar lever ett aktivt liv med mycket träning, tävlingar och utställningar. Och här i Mariedal är allt serverat utanför dörren, vatten, äng och skogen så träningsmöjligheterna är oändliga. Filip, som äger Diva, är till stor hjälp för Fredde och mig med hundarna både vid träning och tävling. Man kan säga att Fredde och
Filip är de som gör "slitet" med hundarna, lyfta
säckar, göra rent till valpar mm medan jag är
den som tänker ut kombinationerna vi gör och
vilka utställningar vi ska åka till.

Avelsmål: Kennel Explicit är en liten kennel som satsar på att föda upp friska hundar med stor arbetskapacitet i kombination med en tilltalande extriör. Jag tycker själv att det är viktigt att vi behåller rasens jaktliga egenskaper. Det är viljan att vara sin förare till lags, som gör att den fungerar så väl i både hemmet som ute i skog och mark. Vår ras har en bredd som gör den till ett underbart tillskott för alla aktiva hundägare och min förhoppning är att valparna som kommer ifrån Kennel Explicit skall ge sina ägare stor glädje under många år framöver!